Hallå där…
…professor Stefan Lindgren som utreder läkarutbildningen i Sverige och nyss besökte Sahlgrenska akademin under sin rundresa till lärosätena. Du fick uppdraget i november 2011. I december ska du vara klar. Vilka svårigheter har du stött på?
– Här finns väldigt många intressenter och uppfattningar, grupperingar och läger. Att hitta en samsyn, inte fastna i motsättningar, är fortfarande en utmaning.
Drygt 40 år har gått sen läkarutbildningen sågs över senast. Riksrevisionen har påpekat att ansvaret för den är oklart. Ett EU-direktiv säger att utbildningen ska vara minst sex år och att universitetet ska vara huvudman under hela. Vad är särskilt viktigt nu, inför framtiden?
– Att vi får en tydligare och mer genomarbetad praktisk utbildning. Och en progression, att de olika delarna under utbildningen bygger vidare på varandra. Det behövs en tydligare satsning på att utveckla den professionella läkarrollen. Och en ökad grad av vetenskaplighet hos framtida läkare.
Om du jämför med Europa, hur står sig den svenska läkarutbildningen?
– Att vi har en omfattande praktik kopplad till den praktiska sjukvården är en stor styrka. Den måste vi värna och förädla ytterligare. En svaghet är att den praktiska delen inte har tillräcklig struktur. Den är lite för slumpartad, läkarstudenten står bredvid och tittar istället för att ha egna arbetsuppgifter. Men tanken är inte att gå in och detaljstyra de olika lärosätena, bara dra upp ramar och principer.
Hur ser du på läkarens roll i framtiden, vad skiljer jämfört med idag?
– Dagens doktor sitter och väntar på patienten och tar hand om konsekvenserna av levnadsmönster och kroniska sjukdomar. I framtiden ska läkaren kunna ta en aktiv och tydligare roll i hälsoarbetet och jobba tillsammans med myndigheter och politiker för att förebygga sjukdom och ohälsa.
