På Medicinareberget kan både forskare och läkare förfina sina kunskaper inom mikrokirurgi. Kurserna har utvecklats i samarbete mellan Göteborgs universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och är de enda i sitt slag i Norden.
Nio unga forskare som antagits till doktorandkursen i Experimentell mikrokirurgi sitter med hög koncentration vid varsitt avancerat mikroskop. En av dem är Julia Morud Lekholm, doktorand inom beroendemedicin vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi.
– Jag vill lära mig sätta en kateter i en ven, för att kunna göra studier där försöksdjur självadministrerar en drog. Det är ingen annan i vårt lab som kan det, och jag blev jätteglad när jag fick en plats på kursen, säger Julia Morud Lekholm, vars grupp redan arbetar med viss kirurgi, men inte på mikronivå.
Att använda mikroskopet för att se under ingreppet är en de stora svårigheterna med mikrokirurgi, menar kirurgen Mihai Oltean. Vi är helt enkelt inte vana vid att inte kunna se våra händer när vi arbetar med dem. En annan svårighet är att hålla sig koncentrerad och stadig.
– God ergonomi är A och O, säger Mihai Oltean, och pekar på en av kursedeltagarna:
– Se, hon stödjer händerna mot bordet medan hon arbetar. Det är helt rätt, utan stöd är det väldigt lätt att man blir trött och händerna börjar skaka. Man orkar helt enkelt inte.
Allt mer avancerat
Kursen för doktorander kräver inga förkunskaper och startar därför med att alla får var sin bit klätterrep som de får lära sig knyta en riktig råbandsknop, som är en enkel men central knop inom kirurgi. Efter en fruktstund får deltagarna börja arbeta med instrument och sy ihop bananskalet som blev över. Sedan följer koordinationsövningar under mikroskopet och arbete med finare, mindre instrument. Efter att ha övat på kycklinglår, en mycket använd modell inom kirurgiträningen runt om i världen, får deltagarna till slut börja träna på sövda råttor som också är en vanlig djurmodell in om mikrokirurgiträning.
Michael Axelsson, professor vid institutionen för biologi och miljövetenskap, förklarar att det finns flera skäl till att råtta valts som djurmodell:
– Det är stor skillnad att arbeta med död vävnad som till exempel inte har något blodtryck. Dessutom kommer många att hantera djurmodeller i sin forskning, vilket innebär att de måste lära sig hantera sövda djur och utföra kirurgiska ingrepp med minsta skada för att djuret ska kunna återhämta sig, säger Michael Axelsson som för två år sedan tog initiativ till utbildningen tillsammans med Lars Ewaldsson, Mihai Oltean och en rad kirurger från Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Unikt i Norden
Innan kursen för läkare startades var nordiska kirurger och forskare tvungna att åka till London eller New York för att lära sig tekniken. Kursen är den enda som drivs av ett universitet i Norden, och det har aldrig varit svårt att få sökande till platserna. Laboratoriet där kursen ges är välutrustat, både med kliniska och prekliniska mikroskop och kirurgiska instrument.
Just denna kurs är en renodlad doktorandkurs, den femte kursen som getts sedan utbildningen startade. Doktorandkurserna ges två gånger per år, och lockar deltagare från hela Sverige, och även från andra länder.
I maj ges en kurs i mikrokirurgi till kirurger som behöver öva sina färdigheter i att till exempel förflytta vävnader, fästa fingrar som skurits av från handen och inom neurokirurgi.
– Deltagarna är utbildade kirurger, men det kräver övning att klara av att arbeta på mikronivå med hjälp av mikroskop. Jag har faktiskt sett doktorander klara mikrokirurgin bättre än plastikkirurger, säger Mihai Oltean med ett snett leende.
Kursen inleder inom kort ett samarbete med företaget Transonic, som är världsledande inom blödflödesmätning, och det pågår även diskussioner med AstraZeneca om specialkurser för deras personal.
Mer information finns på www.microsurgery.se.
